ENKEL KATTGENETIK

Kattgenetik är läran om hur katten nedärver sina egenskaper. En kattindivids speciella egenskaper är resultat dels av miljö och dels av arvsanlag. Vissa egenskaper som pälsens färger och mönster beror framför allt på arvet och påverkas mindre av miljön. Kunskapen om kattgenetiken kan utnyttjas för att få fram vissa önskade egenskaper eller för att undvika ärftliga defekter. Önskade anlag kan t.ex. vara färger och mönster på ungarna. Vilka färger ungarna har bli lättare att konstatera när man vet vilka anlag föräldrarna har och inte har. Med genetikens hjälp kan man räkna ut vissa av de anlag en speciell katt eller tidigare katter i stamtavlan har. Lite förenklat kan man säga att genetik är läran om hur vissa kännetecken ärvs från en generation till en annan.

 

  DOMINANTA OCH RECESSIVA ANLAG

Vi skiljer på dominanta anlag och recessiva anlag. Gener som styr en särskild egenskap återfinns alltid på samma locus på den kromosom som bär dem och de kan vara antingen dominanta eller recessiva gentemot varandra. Ett dominant anlag tar överhanden (dominerar) över ett recessivt (vikande) anlag, och behöver således bara finnas i en upplaga, för att utöva sin verkan.

Ett dominant anlag kan aldrig finnas utan att synas, dvs det krävs endast att den ena parten har det för att det skall synas på avkomman. Ta till exempel anlaget för tabby, som är ett dominant anlag. I en kull där ena föräldern är tabby så blir, teoretiskt sett, hälften av ungarna tabby. Varför inte alla? Väldigt förenklat kan man förklara det som så att varje unge ärver ett genpar från varje förälder och, här utgår vi ifrån Ragdollaveln, det är inte troligt att tabbyföräldern är en homozygot tabby, utan har ett genpar för ”vanlig” teckning också. Alltså får en del av ungarna inget tabbyanlag, och kan därför inte heller nedärva tabby.

Ett recessivt anlag måste däremot finnas i dubbel upplaga för att visa sig. Dominanta anlag kan således dölja att katten bär ett recessivt anlag, dvs det recessiva anlaget finns dolt och man ser det inte. I litteraturen benämns dominant anlag med versaler (stora bokstäver) och recessiva anlag med gemener (små bokstäver).

För ett recessivt anlag däremot skall synas, så måste alltså båda föräldrarna bära på anlaget. Ett exempel på det är när du parar två blå Ragdolls, så får du bara blå ungar. Detta för att blått är en recessiv färg och blåa katter bär bara på blå gener som de nedärver till sina ungar.

Varför får då två bruna Ragdolls ibland blå ungar? Det beror på att bägge föräldrarna bär på anlaget för blått, de är alltså heterozygota vad beträffande färg. Har den ena föräldern inget anlag för blå färg, så blir dennes ungar alltid bruna, även om man parar den med en blå katt. Man säger att katten är homozygot brun.

Nu är ju inte bara anlaget för färg som ärvs, temperamentet är en viktig del av katten som också helt klart nedärvs, även om miljö och uppväxt spelar en stor roll.

 

  OFULLSTÄNDIG PENETRANS OCH VARIABEL EXPRESSIVITET

Förutom att anlag är dominanta eller recessiva gentemot varandra kan anlaget kan också visa sig på ett ofullständigt sätt beroende på ofullständig penetrans (en del katter får aldrig egenskapen trots att de bär på genen, men de kan ändå ge anlaget till sina avkommor) och variabel expressivitet (olika katter drabbas olika kraftigt). Exempel på detta är att alla vita blåögda katter inte är döva eller att navelbråck kan variera betydligt i storlek.

 

  HOMOZYGOT – HETEROZYGOT

Katter med två likadana anlag (t.ex. bb) sägs vara homozygota i anlagsparet. Ordet homozygot är sammansatt av homo, som betyder lika, och zygot, som betyder befruktad äggcell. Cellen har vid befruktningen fått två likadana anlag, ett från vardera föräldern, katten har dubbel uppsättning av ett anlag. Homozygota katter nedärver enbart detta anlag i och med att de bara kan producera könsceller med den genen på detta locus.

Den andra möjligheten, där anlagen är olika (t.ex. Bb), kallas heterozygot. Här har homo ersatts av hetero som just betyder olika. Vissa av könscellerna som den heterozygota katten producerar kommer att innehålla den ena genen och vissa kommer att innehålla den andra. Förhållandet mellan dem blir hälften av varje. En heterozygot katt kommer således att vara bärare av det recessiva anlaget, dvs den genen vars verkan inte är synlig eller märkbar.

 

  KORSNINGSSCHEMAN

Man kan lätt ställa upp så kallade korsningsscheman för att se vilket utfall man får om man parar två katter med kända anlag. Så här fungerar korsningscheman: Låt oss som exempel titta på en parning mellan två bruna colourpoint, båda med anlag för dilution, dvs blått i detta fallet.

Såväl hankatten som honkatten har genotyp Bd. De kan ge upphov till dessa gameter: B eller d. Eftersom kattungen ärver ett anlag från sin mamma och ett från sin pappa kan den få antingen B eller d från mamman och B eller d från pappan.

För att förenkla det hela och slippa hålla allt i minnet brukar man teckna dessa korsningscheman. Man sätter gameterna från mamman på ena sidan och gameterna från pappan på den andra. Sedan räknar man ut resultatet i “rutnätet”.

 

Hona
Hane
B d
B BB Bd
d Bd dd

Förklaring: BB=brun , Bb=brun med anlag för dilution , dd=blå. Resultatet blir 75% brunmaskade och 25% blåmaskade kattungar.

Alla de brunmaskade kattungarna är dock inte “renodlade”. Två av tre bär på anlag för dilution/blått, de har genotyp Bd. Observera att ett korsningschema visar de möjliga färger som kan uppstå i en kull. Fördelningen i just den kullen behöver dock inte vara såsom den i korsningsschemat. Korsningsschemat visar istället på sannolikheten att kattungen skall få en viss färg/teckning. Har man sedan flera anlag att ta hänsyn till blir korsningschemat större.

Korsningschema kan man också göra för att se utfall på Ragdollens vitfläckighet, färgnedärvning av rött, blodgrupper, m.m.

 

  HUVUDGENER – POLYGENER

Många gener är begränsade till ett locus med två eller flera alleler, där respektive allel kännetecknas av olika utmärkande karakteristika som nedärvs som väl definierade egenskaper. En solidsvart katt (genotyp aa) skiljer sig klart från en katt som är agouti (genotyp A-) och visar någon mönstergen t.ex. bruntabby. Dessa gener, A och a, kallas huvudgener.

Det finns dock färger inom vilka det förekommer en stor variation i uttrycket. Kattens färg kan vara mer eller mindre mörk, kattens storlek kan skilja, liksom pälskvalitén. Denna variation är till viss del ärftlig (men ibland också miljöorsakad) och regleras av många små gener, som var och en ger ganska liten effekt, men som tillsammans ger stor effekt. Dessa gener kallas polygener (poly = många). Eftersom de är många och ofta sitter på olika kromosomer kan man inte direkt bedöma nedärvningen av dem utan effekten blir “blandad”.

Polygener kan grovt sett delas upp i två grupper, en grupp som visar effekt i sig själva utan några huvudgener och en grupp som modifierar huvudgenernas uttryck. Egenskaper som storlek och kroppsform regleras av den första gruppen och egenskaper som färgnyanser och pälsars kvalitet etc. regleras av den andra gruppen.

Polygener måste alltså förekomma i en större mängd för att visa sin effekt. Varje gen ger en liten effekt, när denna gen adderas till andra gener av samma typ ökas dess inverkan på en egenskap i en viss riktning. Man talar också om modifierande gener eller kvantitativa gener.

De flesta egenskaper ärvs polygenetiskt.

 

  MÖNSTERVARIANTER PÅ RAGDOLLS

Colourpoint

Ragdollen är Himalayamaskad. Himalayagenen fick sitt namn efter Himalayakaninen, inte efter katten. Det är en gen som ger blå ögon och mörkare färg på ben, öron, svans och ansikte (points), medan kroppen får en ljusare färg. Det är en recessiv gen, dvs för att en katt skall få dessa pointade markeringar och blå ögon, så måste katten i fråga fått anlaget från bägge föräldrarna.

De är flera raser som har denna teckning; Siames, Birma, Balines, Perser, Bittiskt korthår och givetvis vår Ragdoll.

Ett annat kännetecken som denna gen ger är att alla kattungar föds helt vita för att sedan börja färga ut när de är några dagar gamla. Detta beror på att pointsen börjar mörkna när den blir utsatta för lägre temperatur utanför livmodern. Ju äldre katten blir desto mer färgar den ut. Först vid ca 2 års ålder är en Ragdoll helt utfärgad.

En colourpoint Ragdoll har alltså bara recessiva gener för teckning, och parar man två colourpoint så kan man inte få annat än colourpoint.

Bicolour och mitted

Ragdolls kan ha två olika slags vitfläcksmönster, bicolour och mitted. En bicolour skall ha ett vitt inverterat V i ansiktet, vita ben, vit mage och eventuellt en mindre vit fläck på ovansidan katten. En mitted har mycket mer låggradigt vitt, den har vita sockar på framtassarna, vita bakben, en vit haka och det skall finnas en obruten strimma vitt under katten, hela vägen från hakan till mellan bakbenen. En mitted kan också ha en vit strimma eller bläs på nosryggen.

Meningarna är delade hur det här nedärvs. Vissa anser att det är ett vitfläcksanlag och att det är de så kallade polygenerna som gör att det ser ut på ett vist sätt och att man ”renavlar” dem.

De flesta genetiker anser detta, men 1993 upptäckte en engelsk uppfödare vid namn Robin Pickering, (en av författarna till boken ”The Definitive Guide to Ragdolls”) att det måste röra sig om två oberoende vitfläcksanlag. 1995 konsulterade han den kände genetikern Roy Robinson som höll med om detta. Roy Robinson skrev också ett avsnitt i boken om Ragdolls och nedanstående är hämtat direkt från boken om det han skrev om just mitted och bicolour.

“The genetics of the mitted pattern has proved not to be as straightforward as might expected. The simpliest explanation for the mitted would be that the pattern is a restricted expression of the Ss genotype. That is, these are bicolours with minimum expression of white. Such individuals are not unknows and the low grade of pattern could be selectively bred. However, if this is the situation , mitted mated to mitted would be expected to produse colourpointed, mitted and bicolour progency in 

a 1:2:1 ratio. It seems that this is not the true breeding situation because the mitted mated to mitted have not been producing the expected bicoloursor – if the kittens are bicolour – not of the usual grade of pattern. All of the mitted offspring are mitted although some have more white than others. The current proposal is that the mitted pattern is due to a gene in its own right, with the provisional symbol Sm ,with the superscript m for mitted white spotting. Furthermore, it appears that the gene is incompletely dominant so that the usual mitted is sms and the whiter mitted (known as high mitted) is smsm. There is some premliminary evidence that the S and sm are mutant alleles of the same normal gene s and this important aspect is being further investigated.in other words, the three genes are inherited as alternatives to each other and only two may be presented in a cat.”

This will give rise to six combinations which may be tabulated as follows:

Colourpointed ss
Mitted sms
High mitted smsm
Bicolour Ss
Mid high bicolour Ssm
High white bicolour SS

 

Samtidigt, i Australien 1995, kom en genetiker och uppfödare av Ragdolls vid namn David Richardsson till ungefär samma slutsats som Robin Pickering och Roy Robinson gjort i England, att det var två olika vitfläcksanlag. Han kallade dem för andra beteckningar bara. Vilken teori som är riktig eller må vara osagt, men faktum kvarstår att vi kan förutsäga mycket bra vad vi får för vitfläcksvariant när vi parar de olika varianterna.

De flesta genetiker anser att det bara finns ett vitfläcksanlag och utgår från det, medan två oberoende genetiker som känner till Ragdolls, en av dem uppfödare, anser att det finns två. Eftersom undertecknad är anhängare av Robinsonteorin så utgår jag från den när jag förklarar hur de olika varianterna uppstår. Den är enklare att förstå och resultatet blir detsamma i slutänden.

Enligt Robinsonteorin finns det alltså två vitfläcksgener; van-genen som ger bicolour, och vitfläcksgenen som ger mitted. Vangenen( bicolour) är en dominant gen och kan alltså inte bäras utan att synas. Vitfläcksgenen (mitted) är också en dominant gen, men som kan ”maskeras” av en van-gen. Vitfäcksgenen (mitted) är inte samma som den som Birmorna har eftersom när man parar Birmor så får man så gott som aldrig Birmor med för mycket vitt, medan man kan få Ragdolls som ser ut som bicolour när man parar två mitted med varandra.

Ni har kanske läst om “high white”, “mid high white” och “high mitted”. Det är ett begrepp som uppfödarna använder sig av som talar om dels hur mycket vitt det är på katten och dels från vilken vitfläcksgen som det vita kommer ifrån.

Man skiljer också på de så kallade “true bicolour” och den bicolourvariant som kan blir om man parar två mittedkatter, det är den som kallas “high mitted”. I USA och Canada så är det mera vanligt med bicolour som är high mitted.

En “true” bicolour är en bicolour som endast har van-genen i en uppsättning. En sådan katt kan alltså inte få mitted kattungar om den paras med en colourpoint.

En bicolour som är en “high mitted” har alltså vitfläcksgenen i två uppsättningar och kan därför heller inte få colourpoint kattungar även om den paras med en colourpoint, då blir det bara mitted. De är fenotypiskt helt lika med genotypiskt helt olika.

En “mid high white” är en bicolour som har båda anlagen för vitt, det är alltså avkomman efter en mitted-förälder och en bicolour-förälder (true bicolour). En sådan katt har ofta för mycket vitt på kroppen, kan ha vitt på öronen osv. Paras en sådan katt med en colourpoint så kan man få både bicolour och mitted, inga colourpoint.

En “high white” är en bicolour som har van-genen i dubbla uppsättningar och får alltså endast bicolourkattungar om man parar den med en colourpoint.

Om man inte vet vilken ”typ” av bicolour man har, dvs vilken genotyp den har, kan man försöka räkna ut det med hjälp av stamtavlan eller med att para den med en colourpoint.

Här kommer en list på vad man kan förvänta sig när man parar olika varianter. Observera att detta är rent statistiskt med de olika procenten, moder natur blandar och ger, men oftast stämmer det mycket bra.

Colourpoint x colourpoint = 100% colourpoint
Colourpoint x bicolour = 50% colourpoint och 50% bicolour
Colourpoint x mitted = 50% colourpoint och 50% mitted
Colourpoint x high mitted = 100% mitted
Colourpoint x mid high white = 50% bicolour och 50% mitted
Colourpoint x high white = 100% bicolour
Mitted x mitted = 50% mitted, 25% high mitted och 25% colourpoint
Mitted x bicolour = 24% mid high, 25% bicolour, 25% mitted,25% colourpoint
Mitted x high mitted = 50% mitted och 50% high mitted
Mitted x mid high = 25% mid high, 25% bicolour, 25% high mitted och 25% mitted
Mitted x high white = 50% mid high och 50% bicolour
Bicolour x bicolour = 50% bicolour 25% colourpoint och 25% high white
Bicolour x mid high = 25% mitted, 25% bicolour, 25% mid high och 25% high white
Bicolour x high mitted = 50% mitted och 50% mid high
High mitted x high mitted = 100% high mitted
High mitted x mid high = 50% high mitted och 50% mid high
Två high white = 100% high white

Man kan också göra korsschema på varianterna för att se vad man kan få. För att förenkla det hela så kallar jag colourpoint för cp, bicolour för bc och mitted för mi. Ett exempel: Man parar en colourpoint hona med en mitted hane. Colourpointen har inga vitfläcksanlag och har då alltså två cp-anlag, medan mittedkatten har ett anlag för mitted och ett anlag för colourpoint.

Hona
Hane

mi cp
cp cp/mi cp/cp
cp cp/mi cp/cp

Här blir det alltså 50% colourpoint och 50% mitted.

 

Vitfläck på colourpoint

Ibland händer det att colourpointen får en vit fläck. Den sitter alltid på undersidan av katten, under hakan, på bröstet, under magen eller mellan bakbenen. Storleken varierar, ibland är det bara ett par enstaka hårstrån ibland en väl begränsad rund fläck.

Dessa vita fläckar har inget att göra med de andra vitfläcksgenerna. De kan framträda helt oväntat hos alla raser oberoende hur många generationer man har selektivavlat en ras.

Den ”riktiga” vitfläckigheten orsakas av en dominant gen som tidigare sagts, medan man har kunnat fastställa att de här små vitfläckarna inte är dominanta. Enligt vissa genetiker så regleras dessa små vita fläckar av ett recessivt anlag med ofullständig penetrans. Lite förenklat betyder det att man inte alltid kan se eller få anlaget hos avkomman på grund av anlaget även om anlaget genetiskt kan finnas hos avkomman.

Två colourpoint utan fläckar kan alltså få avkommor med fläck och colourpoint med fläck kan få avkommor utan fläckar. Det är bara på utställningar som en vit fläck har någon som helst betydelse på en colourpoint, alltså inte så bra…

 

  RAGDOLLENS FÄRGER

Trots att en katt kan ha så många olika färger finns det bara två sorters pigment, rött och svart. Pigmentet heter melanin och det är utseendet och fördelningen i hårstrået, av melaninkornen som ger den stora variationen av färger. Rött melanin ger röd och creme färg. Svart melanin ger svart, blå, choklad, sorrel/kanel, lila och fawn.

Det röda återkommer vi till längre ner.

Himalayaanlaget ingår i en genserie som muterat flera gånger och där varje steg minskar pigmentkornens färgstyrka och anlag. Det är därför som det är ett recessivt anlag. En brunmaskad är alltså genetiskt sett en svart katt.


Dilution

Pigmentkornen kan vara normalt placerade och ge full färg eller klumpa ihop sig och ge utspädd färg, även kallad dilution. Anlaget för dilution är recessivt. Dilutionsanlaget i dubbel uppsättning ger blå färg på svartpigmenterade katter och creme på rödpigmenterade.


Choklad och lila

Chokladfärgen orsakas av att färgkornen har avlång form. Fullfärg är dominant över choklad. Två chokladmaskade katter kan aldrig få en brun avkomma medan två bruna kan få choklad om bägge föräldrarna bär på chokladanlaget. Ett chokladanlag som har ett anlag för dilution ger en lila katt.

Ragdollen är godkända, som ni alla vet i färgerna, brunt, blått, choklad och lila, rött , crème. Även tabbyvarianten är godkänd i alla dessa färger.

  • Brunt med brunt, kan producera färgerna brunt, blått , choklad och lila, under förutsättning att bägge katterna bär på anlaget för lila. Om den ena föräldern bara bär på brunt, så blir det bara bruna ungar (se ovan). Bär bägge föräldrarna på anlaget för blått blir det brunt och blått. För att det skall bli choklad så måste de bära på anlaget för choklad eller lila.
  • Brunt med blått, gäller samma som ovan.
  • Brunt med choklad, gäller samma som ovan, förutom att man inte kan få lila.
  • Brunt med lila, samma som brunt med choklad.
  • Blått med blått kan ge blått och lila, under förutsättning att bägge föräldrarna bär på lila. Bär bara en förälder på lila blir det bara blå ungar.
  • Blått med choklad kan ge brunt, blått, choklad och lila, under förutsättning att bägge föräldrarna bär på lila.
  • Blått med lila kan ge blått och lila, under förutsättning att den blå föräldern också bär på lila.
  • Choklad med choklad ger choklad och lila, under förutsättning att bägge bär på anlaget för lila, annars blir det bara choklad.
  • Choklad med lila ger choklad och lila, under förutsättning att chokladföräldern bär på lila, annars bara choklad.
  • Lila med lila, ger bara lila.

 

Lathund för nedärvning av dilution och choklad

Hanar
Honor
Brun Brun dilution Brun choklad Brun dil+chok Blå Blå choklad Choklad Choklad dilution Lila
Brun Brun Brun Brun Brun Brun Brun Brun Brun Brun
Brun
dilution
Brun Brun
Blå
Brun Brun
Blå
Brun
Blå
Brun
Blå
Brun Brun
Blå
Brun
Blå
Brun
Choklad
Brun Brun Brun
Choklad
Brun
Choklad
Brun Brun
Choklad
Brun
Choklad
Brun
Choklad
Brun
Choklad
Brun
dil+chok

 

Brun Brun
Blå
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Brun
Blå
Brun
Blå
Choklad
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Brun,Blå
Choklad
Lila
Blå Brun Brun
Blå
Brun Brun
Blå
Blå Blå Brun Brun
Blå
Blå
Blå
Choklad
Brun Brun
Blå
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Blå Blå
Lila
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Blå
Lila
Choklad Brun Brun Brun
Choklad
Brun
Choklad
Brun Brund
Choklad
Choklad Choklad Choklad
Choklad
dulution
Brun Brund
Blå
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Blå Blå
Choklad
Lila
Choklad Choklad
Lila
Choklad
Lila
Lila Brun Brund
Blå
Brun
Choklad
Brun,Blå
Choklad
Lila
Blå Blå
Lila
Choklad Choklad
Lila
Lila

 

  DEN RÖDA FÄRGSERIEN

Rött nedärvs könsbundet. Av en slump sitter locus som reglerar om pigmentet skall bli svart (eumelanin) eller rött (phaeomelanin) på X-kromosomen hos katt. Detta medför att den röda färgen ärvs könsbundet. Svart pigment ger färger som svart, blått, choklad, lila m.fl., medan rött pigment ger färgerna rött, creme m.fl. Det locus som reglerar svart och rött pigment heter O för orange. Rött pigment tecknas O, medan svart pigment tecknas o. På maskade katter så är den svarta katten en brun katt, dvs en brun katt är genetiskt en svart katt.

Om man vill se vad som händer vid olika parningar mellan röda och svarta/bruna katter måste man således först se hur könskromosomerna kommer att se ut. Könet bestäms av könskromosomerna som betecknas XX för honor och XY för hanar. Vid parning ärver kattungen en kromosom från mamman och en från pappan. Från mamman kan det bara bli X, medan det kan vara X eller Y från pappan. Hanen får alltid sin X-kromosom från sin mamma och ger sin egen endast till sina döttrar.

Hanen, som endast har en X-kromosom, kan enbart ha anlag för rött (OY) eller svart (oY). Honan med sina två X-kromosomer kan ha anlag för både rött och svart samtidigt – ett anlag på vardera X-kromosomen – och hon blir då sköldpaddsfärgad (Oo). Orsaken till att det blir ett mosaikmönster är att den ena X-kromosomen i cellen inaktiveras på ett visst stadium i fosterutvecklingen (gäller alla djurslag), så att vissa cellgrupper i huden har en aktiv röd X-kromosom medan andra har en aktiv svart X-kromosom. Honan kan även vara enfärgat röd eller enfärgat svart.

Den könsbundna nedärvningen av röd färg hos katt gör således att bara honkatter kan bli sköldpaddsfärgade. Det finns sköldpaddsfärgade hanar även om det är mycket ovanligt. Då har de tex kromosomuppsättningen OoYY, dvs dubbelt antal könskromosomer, eller till och med olika kromosomuppsättningar i olika delar av kroppen. Sköldpaddsfärgade hanar är oftast sterila. Mycket ovanligt, men det förekommer, är också att katten har en könskromosom för lite (X-).

Lathund för nedärvning av den röda färgserien

 

Hanar
Honor
Brun Brun
dilution
Blå Röd Creme
Brun Brun Brun Brun Hanar: brun
Honor: Brunsköldpadd
Hanar: brun
Honor:
Brunsköldpadd
Brun
dilution
Brun Brun
Blå
Brun
Blå
Hanar: Brun
Honor: Brunsköldpadd
Hanar: Brun, Blå
Honor: Brundsköldpadd
Blåsköldpadd
Blå Brun Brun
Blå
Blå Hanar: Brun
Honor: Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Blå
Honor: Blåsköldpadd
Brunskäldpadd Hanar: Brun,Röd
Honor: Brun,
Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Röd
Honor: Brun,
Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Röd
Honor: Brun,
Brunsköldpadd
Hanar:Brun,Röd
Honor: Röd,
Brunsköldpadd
Hanar:Brun,Röd
Honor: Röd,
Brunsköldpadd
Brunsköldpadd
dilution
Hanar: Brun,röd
Honor: Brund,
Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Blå
Röd,Creme
Honor: Brun,Blå
Brunsköldpadd
Blåsköldpadd
Hanar: Brun,Blå
Röd,Creme
Honor: Brun,Blå
Brunsköldpadd
Blåsköldpadd
Hanar: Brun,Röd
Honor:
Röd, Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Blå
Röd,Creme
Honor: Brun, Blå, Brunsköldpadd
Blåsköldpadd
Blåsköldpadd Hanar: Brun, Röd
Honor: Brun, Brunsköldpadd
Hanar: Brun,Blå
Röd, Creme
Honor: Brun,Blå
Brunsköldpadd
Blåsköldpadd
Hanar: Blå, Creme
Honor: Blå
Blåsköldpadd
Hanar: Blå, Creme
Honor: Blå
Blåsköldpadd
Röd Hanar: Röd
Honor:
Brunsköldpadd
Hanar: Röd
Honor: Brunsköldpadd
Hanar: Röd
Honor: Brunsköldpadd
Röd Röd
Creme Hanar: Röd
Honor: Brunsköldpadd
Hanar: Röd
Honor:Brunsköldpadd
Hanar: Röd
Honor:Brunsköldpadd
Röd Creme

 

  TABBY

Tabbymönster är dominant över solid färg, därför är det lätt att räkna ut vad man får om man parar en solid med en tabby. På andra kattraser så skiljer man på tigré, tabby och spotted, beroende på hur breda ränderna är. Man brukar räkna ringarna på svansen för att mönsterbestämma katter med mycket vitt. Tabby har 6 ringar på svansen, tigré har betydligt fler. På Ragdolls skiljer man inte på det utan kallar dem tabby.

 

  KÄLLOR


The Definitive Guide to Ragdolls”
av Lorna Wallace, Robin Pickering och David Pollard

Avel med sällskapsdjur av Per-Erik Sundgren

Kattuppfödning av Ylva Stockelberg