Anledningen till att man blodgrupperar sin katt innan avel är att förhindra att man parar en B-blodshona med en A-blodshane. Det kan nämligen innebära att kattungarna drabbas av neonatal isoerytrolys som leder till att kattungar kan dö om de diar sin mamma det första dygnet pga av sönderfall, hemolys, av de röda blodkropparna.
Nytt från 2022
Viktig info kring ragdollens blodgrupper
Under 2022 har det bland skandinaviska uppfödare riktats stor uppmärksamhet kring blodgruppering av ragdollkatter. Anledningen är att laboratoriet Langford under våren gått ut med att ett nytt anlag hittats hos ragdoll och besläktade raser som gör att en större andel katter än man tidigare trott nu har blodgrupp B eller bär på anlag för b. Följande text är hämtad och översatt från laboratoriet Langfords hemsida
Sedan tidigare finns två kända recessiva alleler, b1 och b2 (ovanlig), som båda kan ge blodgrupp B hos katter av alla raser. Langford uppskattar att deras test för de två allelerna är 97% säkert, vilket indikerade att det finns fler oidentifierade mutationer som kan ge blodgrupp B.
Nyligen har en av de okända mutationerna, b3, som är länkat till blodgrupp B hos ragdoll (+ besläktade raser & scottish fold) hittas, och man kan numera testa sin katt även för den.
Langford uppskattar att förekomsten av b3-allelen i ragdollpopulationen är 18%, det vill säga en rätt så hög andel.
Det innebär att katter som tidigare DNA-testats kan komma att få ett nytt resultat om man testar igen och inkluderar den nyfunna allelen i testet. Langford uppskattar följande:
27% av ragdolls som tidigare fått resultatet Blood type A or AB (does not carry b) kommer med det nya testet få resultatet Blood type A or AB (carrier of b), och 4% kommer få Blood type B (Homozygous b).
Man uppskattar också att ca 35% av ragdolls som tidigare fått resultatet Blood type A or AB (carrier of b) med det nya testet få Blood type B (Homozygous b).
Det innebär att en del ragdollkatter som tidigare är testade hos Langford med blodgrupp A eller AB egentligen kan ha blodgrupp B utan att vi vetat om det. Det innebär också att vi har många fler bärare av b-blod i avel än vi tidigare trott.
Hos Langford testar man sin katt för b3-allelen genom ett tilläggstest. Det ingår alltså inte i deras vanliga blodgrupperingstest, men kostar dock inte många kronor att lägga till. De sparar prover i 2 år, så om du redan skickat in prover dit tidigare behöver du bara köpa det nya testet utan att skicka in nya prover.
Hos MyCatDNA ingår b3 i deras paket och har gjort under en längre tid.
Hos Laboklin ingår b3 i deras vanliga blodgruppstest och har gjort under en längre tid.
Om du testar hos andra labratorier är det bra om du tar reda på om b3-allelen ingår eller inte innan du beställer dina tester.
Allmän information om blodgrupper
Hos ragdoll finns tre olika blodgrupper; “A”, “B” och “AB”. A är dominant över AB som i sin tur är dominant över B. Det betyder exempelvis att en katt med blodgrupp A samtidigt dolt kan bära på anlag för B. I denna texten skriver vi det såhär: A/b.
A-typ: Detta är den vanligaste typen. När honan har blodgrupp A ställer den inte till med några problem vid kattungekullar. Har honan blodgrupp A spelar det ingen roll vilken blodgrupp hanen har. En katt med blodgrupp A kan genetiskt vara homozygot A/a (det vill säga ha två lika arvsanlag) eller hetrozygot A/ab eller A/b (två olika arvsanlag). Det vill säga katten kan antingen vara enbart A, eller så kan den även dolt bära på antingen blodgrupp AB eller B.
Om man parar två katter som båda har blodgrupp A/b (blodgrupp A, bärare av b) så kan man få kattungar som har blodgrupp B.
B-typ: Finns i olika hög grad hos olika raser, det förekommer frekvent hos Ragdoll. B-blod har starka antikroppar mot A-blod, och det är därför den kan ställa till problem inom aveln (se rubriken Neonatal isoerytrolys nedan) En katt med blodtyp B har dock inte defekt blod!
En katt med blodgrupp B har alltid genotyp B/b, och kan inte bära på någon av de andra typerna.
AB-typ: Detta är den mest ovanliga typen. Den förekommer på Ragdoll och några andra raser, men inte hos alla raser. Den skall inte förväxlas med A-typ som bär på anlag för B (A/b), utan är en helt egen blodtyp. En katt med blodgrupp AB kan antingen vara homozygot AB/ab eller bära på B, dvs ha genotyp AB/b.
I aveln fungerar en AB hona som A-honor (möjligen något bättre eftersom de inte bildar antikroppar mot någon av den andra typerna).
Testa kattens blodgrupp
Det finns två sätt att testa blodgrupp på katt. Antingen serologist (blodprov), eller genom DNA (svabb eller blod). Det är inte alla labb som utför DNA-test på ragdollens blodgrupp på grund av att vi i rasen har den tredje blodgruppen AB. Den gör att vissa laboratorium hävdar att DNA-testet inte tillräckligt tillförlitligt i vår ras, medan andra menar motsatsen och utför testet på ragdoll precis som på andra raser.
När man gör DNA-test (svabb) på katten så letar laboratorierna efter förekomsten av B i provet. Testen kan dock ofta inte se skillnad på blodgrupp A och AB. Man får alltså veta om katten är eller bär på blodgrupp B, men man får inte alltid veta vilken huvudblodgrupp katten har.
OBS – Se till att göra DNA-testet hos ett laboratorium som inkluderar den nyfunna b3-allelen i testet (läs mer här)
När man testar katten serologist (blodprov) får man veta vilken som är kattens huvudblodgrupp, dvs antingen A, AB eller B. Man kan dock inte få reda på vad katten bär på.
Eftersom B-blod kan bäras dolt i många generationer (precis på samma sätt som anlagen för dilution och choklad) bör man testa blodgrupp på alla sina avelshonor. Det är en billig investering man gärna gör för att slippa obehagliga upplevelser i form av till synes friska ungar som dör de första dygnen.
Så här tester du din katts blodgrupp:
Med blod
Boka tid hos veterinär som tar blodprovet (EDTA-rör), på blodprovet anger du namn och regnummer/idnummer. Du kan be din veterinär att skicka in provet eller så skickar du det själv i ett vadderat kuvert till valfritt lab.
Med svabb
Olika laboratorier har olika preferenser för hur provtagningen ska göras och vilka material man kan använda. Vissa labb tillåter exempelvis att man använder vanliga tops, medan andra vill att man i förväg beställer speciella provtagningsborstar från dem. Svabbprovet kan du sen ta själv från slemhinnorna i kattens mun. Läs på respektive hemsidor exakt hur provtagningen ska ske. Du kan precis som vid provtagning av blod även låta din veterinär ta svabbprovet för att få kattens ID-nummer verifierat på testet.
Neonatal isoerytrolys
Neonatal isoerytrolys är ett tillstånd som innebär ett sönderfall av de röda blodkropparna hos de nyfödda kattungarna, och leder oftast till att ungarna avlider inom de första levnadsdagarna.
Detta händer när kattmamman har blodtyp B och har parats med en hane med blodtyp A. Så länge kattungarna ligger i sin mammas mage är det ingen fara för kattungen. Det finns en barriär i moderkakan som hindrar mammans antikroppar att komma i kontakt med kattungens blod. Men i honans mjölk finns höga titrar antikroppar som angriper kattungens blodkroppar om den diar den första tiden – hemolys.
Antikropparna anfaller då alla kattungar i kullen som fötts med blodgrupp A. Om B/b-honan är parad med en A/a-hane så innebär det att alla kattungarna i kullen har blodgrupp A/b, och blir därför utsatta.
Lindrig hemolys kan inträffa om honkatten vid tillfället för födseln har låga antikroppstitrar. Tecken på att kattungar har drabbats av lindrig hemolys är att svanstippar och örontoppar kan skrumpna, vävnaden dör, det kan förstås i sin tur leda till komplikationer.
Vad gör man om honan är B-blod?
Att para en B-blodshona med en A-hane är enligt Jordbruksverket ett brott mot Djurskyddslagen, eftersom kombinationen bland annat riskerar att orsaka sjuka djur. Sedan 2016 är så kallade “delningskullar” inte längre tillåtna. Enda gången det är tillåtet att para en B-blodshona med en A-hane är om man låtit mäta honans antikroppstitrar och de visat sig vara tillräckligt låga. Titerhalten varierar under kattens liv och måste testas inför varje kull.
Eftersom man inte får para en B-blodshona med en A-hane (så länge hon inte fått godkänt titer-test) innebär det en del svårigheter i aveln. Det kan vara väldigt svårt att hitta en lämplig hane, eftersom man ofta inte testar blodgrupp på dessa. Man bör också ställa sig frågan om det är värt besväret att leta rätt på en B-blodshane att låna eller köpa, eftersom alla avkommor från den kullen i så fall också föds med B-blod. Man får som uppfödare helt enkelt försöka avgöra hur värdefull katten är i avel.